https://zdyk.se/patent-foramen-ovale-pfo/Jag fick med mig hem tre rejäla doser med antibiotika och blodförtunnande tabletter i form av Aspirin som– en om dagen under minst sex månader.

Aspirin

Förr tiden tog många av oss som då sysslade med s.k. teknisk dykning Aspirin i förebyggande syfte när vi skulle dyka djupt. Tanken var att detta underlättade utvädringen av kväve från kroppen. Aspirin (acetylsalicylsyra) hämmar trombocytag-gregationen, vilket innebär att det gör blodet mindre benäget att koagulera. Enligt denna äldre hypotes kunde mikrobubblor i blodet efter ett dyk utlösa lokal inflammation och blodproppsbildning, och att aspirin därför kunde minska risken för dekompressionssjuka (DCS) genom att förbättra blodflödet och minska koagulations-responsen.

Resultaten från de fåtal äldre studier som fanns att tillgå var från 70- och 90-talet. Dessa antydde en potentiell effekt där aspirin eller andra NSAID (antiinflammatoriska medel) kunde minska mikrocirkulations-påverkan och därmed DCS-symtom. Emellertid ansågs resultaten inte tillräckligt robusta för att rekommendera användning och dessutom måste eventuell nytta vägas mot risken för blödning.

Vi som tog Aspirin då tänkte – med handen på hjärtat – inte så mycket på riskerna. Det var då det! Aspirin rekommenderas inte som profylax mot dekompressionssjuka i modern dykmedicin.

Fokus ligger i stället på optimerad gasplanering, konservativa uppstigningsprofiler, och god hydration, dvs. undvik att vara uttorkad.

Uppföljning och framtida dykning

Efter sex månader förflutit ska en sista bubble-check göras och då om inte förr utfärdas ett rent friskhetsintyg för instruktörer.

Efter att ha genomgått en ”PFO-closure” är det naturligt att fundera över när man säkert kan återgå till dykning.

Ett förekommande påstående som ibland cirkulerar är att hjärtat “expanderar i storlek när man dyker”, och att detta skulle kunna påverka implantatet som används för att sluta öppningen. Men vad säger egentligen medicinen?

När vi dyker utsätts kroppen för ökat tryck, och vissa fysiologiska förändringar sker:

• Venöst återflöde till hjärtat ökar – mer blod pressas från benen och in mot bröstkorgen.
• Hjärtfrekvensen minskar (kallat “diving reflex”).
• Centralt blodvolymtryck ökar, vilket innebär att hjärtats kamrar tillfälligt hanterar större blodvolym.

Detta innebär dock inte att hjärtat expanderar på ett onormalt eller farligt sätt. Det tänjs marginellt, men inom kroppens normala regleringsförmåga.

Beträffande PFO-metallimplantat kommer, under de första 3 till 6 månaderna efter ingreppet ny vävnad att bildas som växer över implantatet. På så sätt permanentas placeringen. 

Det är därför viktigt att under den här tiden, särskilt det första tre månaderna, att undvika plötsliga tryckförändringar.

I teorin kan implantatet lossna om man utsätter kroppen för tryckförändringar innan implantatet vuxit fast ordentligt. Det handlar dock inte om att hjärtat “blåses upp” eller fysiskt pressar ut implantatet.

Det är med andra ord väldigt viktigt att avvakta dykläkarens (hjärtläkarens) klartecken till dykning. I värsta fall kan konsekvenserna bli minst sagt besvärliga.

För egen del genomförde jag i slutet av augusti 2025 en bubble-check och eco på Sophiahemmet i Stockholm. PFO-hålet hade reducerats men inte helt stängts. Ett mindre läckage kvarstod utvisade undersökningen. Hjärtspecialisten på Malta konstaterade att sex fulla månader ännu inte hade gått till ända och att en ny undersökning skulle göras i oktober 2025. Om PFO alltjämt inte stängts återstod ännu en hjärtoperation för att sätta in ännu ett implantat och verkligen stänga PFO.

Jag ska inte sticka under stolen med att dessa månader utan att få dyka varit väldigt frustrerande. Dock har jag simtränar omkring tre gånger per vecka och även styrketränat. Den 8 september 2025 kunde jag dock inte stå emot lusten och dök med en enkelflaska och 38 % syrgas (Nitrox) ner till maximalt 16 meters djup. Vattnet höll närmare 28 C och var välkomnande. Det var ett väldigt lugnt och stillsamt dyk där jag bara njöt av att vara tillbaka i vattnet. Ett extra långt säkerhetsstopp 15 min gjorde sitt till. All sim- och styrketräning visade sig också ha ett positivt resultat – jag var betydligt starkare såväl med fensparkarna som urklippet med full utrustning ur vattnet efter dyket. Upplevelsen blev – i all sin enkelhet – minnesvärd.

Slutligen, i oktober 2025, efter en uppföljande ultraljudsundersökning (bubble-check) på Mater Dei sjukhuset på Malta, blev jag friskförklarad och fick klartecken att dyka och undervisa igen utan restriktioner. Operationen var en framgång. Vetskapen om att en av de större riskfaktorerna för DCI – om inte helt eliminerad – åtminstone är kraftigt reducerad känns tryggt, och att risken för stroke också har minskat känns fantastiskt.

Jag kommer för alltid att vara tacksam mot läkarna på Mater Dei Hospital – Dr. Magri och Dr. Ek – samt min konsulterande läkare Dr. Elton Pllaha. Till skillnad från de svenska läkarna ansåg de inte att jag var för gammal eller att operationen var för riskfylld.

Den behandling jag fick och det sätt på vilket de hanterar dykinstruktörer är verkligen imponerande. De gjorde mer än vad man rimligen kan förvänta sig för att hjälpa mig med min PFO.

Efter detta har jag nu också genomgått instruktörs-certifieringarna för PADI CCR40 för Hollis Prism2 rebreather och OC PADI New Tec40.

Claude Delfosse Zacharias